Twitterific!

Den senaste tiden har jag blivit mer aktiv på Twitter. Det hela började väl egentligen med att jag på något sätt ville visa livstecken i denna blogg, även om jag inte skrev inlägg varje dag (se min twitterfeed till höger). Jag har tidigare testat Twitter, men inte riktigt fastnat för det. Jag har inte sett nyttan med det, utan det har mest känts som en lite mer opersonlig variant av Facebooks statusuppdateringar (opersonlig på så vis att de statusuppdateringar man ser på Facebook är kopplade till personer som man på något vis har något personligt samröre med, medan jag på Twitter egentligen bara har en person jag känner IRL). Det här med hashtags och sådant har känts svårbegripligt. Men nu, när jag själv har börjat bli en lite mer aktiv twittrare, ser jag charmen i att försöka sammanfatta fenomen och upplevelser på 140 tecken. Om man vill skriva lite mer finns det ju lösningar för det också, även om det tar bort en hel del av sporten i twittrandet. Jag har även börjat finna andra användare att följa, som delger mig allt ifrån nyheter till små roliga kommentarer om vardagen. 

Än så länge är det knappt någon som följer mig, vilket säkerligen har att göra med att jag i ärlighetens namn inte är någon supertwittrare än så länge, jag twittrar någon gång per dag bara. Men det spelar inte någon större roll just nu, det kommer säkert. Är det någon som vill följa mig, så är mitt användarnamn enfantastiskman.

Jag gillar att Twitters hemsida fungerar smidigt, men även att de officiella twitterklienterna för Android och iOS fungerar såpass bra som de gör. Jag tycker särskilt om iPadens klient, som jag tycker utnyttjar iPadens skärmyta på ett alldeles förträffligt sätt, samtidigt som att det blir väldigt intuitivt att manövrera sig runt då det inte är så mycket klick, utan mer att man skall dra åt olika håll, vilket känns mer naturligt när man har iPaden i knät.