Tiden går, månad, år..

Nu blir det ännu ett sånt här "oj nu var det länge sedan jag skrev"-inlägg.

Så får det vara.

Det har varit tufft den senaste tiden. Mamma gick bort för cirka en och en halv månad sedan.

Även om det inte var helt oväntat att det skulle ske förr eller senare (hon var ändå såpass gammal och märkt av 13 år av invaliditet), så var det inte som jag hade tänkt att det skulle bli. Inte för att man någonsin kan veta hur det skall ta slut, men ändå.

Det var många känslor som virvlade upp i samband med att hon gick bort. På ett sätt känns det som att det var det bästa för hennes skull, å andra sidan gör sorgen över en mamma man aldrig riktigt lärde känna sig påmind.

Det blev ett lugnt och fridfullt slut i alla fall, och jag var vid hennes sida vid dödsögonblicket.

Efteråt har det mest handlat om praktiska saker som skall fixas. Lägenheten skulle tömmas, saker skulle packas ner, begravningen skulle ordnas, en bouppteckning skall göras, räkningarna skall bli betalda, prisförslag gällande gravstenen skickas fram och tillbaks, etcetera. Jag har gått till jobbet, jag har gjort det jag skall - om än lite mer tankspridd än vanligt vissa dagar.

Nu är det mesta gjort. Begravningen är avklarad sedan ett par veckor tillbaks. Igår blev mamma gravsatt. Beställningen på arbetet på gravstenen är lagd. Sorgen kommer i omgångar. Ibland tänker man nästan inte på det. Ibland tänker man för mycket. Det är väl så det skall vara.

Idag är det mors dag, och om allt hade varit som "vanligt" så hade jag antagligen varit nere på västkusten och hälsat på min mamma. Assistenterna skulle ha piffat till henne lite extra, och lägenheten skulle varit lite extra fin. Vi skulle säkerligen ha ätit lite god mat, och hon skulle ha fått någon liten present. Så blir det inte mer - lägenheten är tom, och mamma är borta.

Det kommer nog att ta tid att vänja sig vid det.

Grattis på mors dag, mamma.